Kuva: tv.

Ohessa Mikael Böökin ruotsinkielinen kynttiläpuhe, jonka hän esitti Loviisan rauhanfoorumin Hiroshima-päivän tapahtumassa torstaina 6.8.2009 Laivasillalla.

Kära åhörare,

Jag ska börja med en liten beskrivning av läget. Därefter ska jag säga vad jag tycker att du och jag kan och bör göra för att förbättra läget.

För några dagar sedan utkom det så kallade Millenniumprojektets nya rapport om den närmaste framtiden. Bakom rapporten står Rockefellers stiftelse, UNESCO, Världsbanken och USAs armé.

Rapporten är mycket omfattande; jag har bara hunnit ta del av sammanfattningen och några tidningsreferat. Enligt rubriken i brittiska “The Independent” kommer klimatförändringen att leda till att hela civilisationen kollapsar. Varken mer eller mindre än Västerlandets Undergång anses alltså vara nära förestående. Jag citerar ur rapportens sammanfattning:

“Hälften av världen kan komma att drabbas av våld och oroligheter på grund av utbredd arbetslöshet kombinerad med brist på vatten, livsmedel och energi och de sammantagna effekterna av klimatförändringen.”

Man undrar vad som i så fall ska hända med den andra hälften av världen. Hur det än förhåller sig med det anser rapportens författare att kriserna, och särskilt då klimatkrisen, också skulle kunna “hjälpa mänskligheten att gå vidare från sin ofta så själviska och självcentrerade ungdomstid till ett mera globalt ansvarigt vuxenstadium.” Hur då, undrar jag.

På slutet av sin artikel om rapportens publicering återger “The Independent” förslag till “stora övergångar”, – great transitions – som skulle “hjälpa både världsekonomin och dess naturliga miljö”, för det första “att så mycket som möjligt gå över från sötvattensjordbruk till saltvattensjordbruk”; för det andra “att producera hälsosammare kött utan att behöva föda upp djur”; och för det tredje, att ersätta bensindrivna bilar med elektriska bilar” (det var Jerome Glenn, Millenniumprojektets direktör som stod för dessa förslag.)

Jaha, svaret är teknologi. Men vad var frågan? Frågan lyder: vad kan du och jag göra, och framför allt, var ska vi börja?

(sjunges)

Nu ska jag säga det så att du minns

svarta döden är det, som därinne finns

svarta döden ska vaktas varenda sekund

annars kommer han ut, så klumsig och rund.

(sjungandet slut; för de här orden stod Lars Huldén; melodin var av Kaj Chydenius)

V ska börja med att rusta ned kärnvapen, massförintelsevapen. Men hur?

Jo, vi ska gräva där vi står. Vi ska sätta igång här, där vi är. Och var hittar vi de närmaste atombomberna? Dem hittar vi i EU, och EU, det är ju vi. Vi, européerna, medborgarna i Europeiska Unionen. Vi med våra egna atombomber. De gamla imperierna Frankrike och England med sina nya M51- och Tridentmissiler. De europeiska NATO-länderna med sina amerikanska atombomber. Och alla vi andra som alltid tycks tro att någon annan måste börja – men aldrig, att det är vi själva och ingen annan som måste börja. Vi, som kan och bör vara förändringen.

Källor:

Mikael Böök, Jaakko Ellisaari, Laura Lodenius: Ydinaseet eurooppalaisessa politiikassa. Suomen Rauhanliitto – YK-yhdistys 2009.

Millenniumprojektet 2009: State of the Future by Jerome C. Glenn, Theodore J. Gordon, and Elizabeth Florescu.

The planet’s future: Climate change ‘will cause civilisation to collapse’ Authoritative new study sets out a grim vision of shortages and violence – but amid all the gloom, there is some hope too. By Jonathan Owen, The Independent 12 July 2009

Tags: Aseistariisunta, EU

This entry was posted on Torstai, Elokuu 20th, 2009 at 8:46 and is filed under Lrf. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.